Många trädgårdsmästare planterar meloner i sin trädgård varje år. Men det är inte alltid möjligt att odla saftig och söt frukt. Det finns flera anledningar.
5 vanliga misstag som gör att melon inte är söt
När man odlar meloner gör trädgårdsmästare ofta misstag som leder till att frukten inte blir söt. Här är de vanligaste.
Plantera fel sort – Det räcker inte att bara plantera en melon – du måste välja en sort som är rätt för ditt klimat. Det finns till exempel många sorter som ger en utmärkt skörd, men bara i södra regioner. Om de odlas i tempererade zoner eller lite längre norrut kanske de inte blir lika stora och söta.
Därför är det första misstaget att plantera fel sort. När du planterar bör du välja zonindelade sorter och hybrider och helst beprövade sådana, det vill säga sådana som är lämpliga för ditt klimat.
Tidig plantering är ett annat misstag. I söder planteras meloner med utsäde omedelbart i öppen mark, i april-maj.
Eftersom melon är en värmeälskande växt är det bättre att inte skynda sig att plantera den, utan att vänta tills jorden värms upp. Vissa trädgårdsmästare använder ett trick: de täcker området där de planerar att odla meloner med agrofiber så att jorden värms upp snabbare. Melonerna (och vattenmelonerna) sås sedan och täcks igen med tyg, vilket skapar växthusförhållanden för dem.
Otillräcklig sol och värme kan också vara orsaken till att melonerna inte är söta.
En melon som växer i skuggan eller skuggas av andra växter kommer inte att ha den typiska söta smaken. Meloner behöver mycket sol och värme för att kunna bygga upp socker.
Om vädret är molnigt och regnigt under mognadsperioden för en tofufrukt blir frukten mindre söt – men detta är redan en klimatkostnad.
Du kan naturligtvis plantera en melon i ett växthus för att skydda den mot dåligt väder. Men ur praktisk synvinkel är detta inte alltid ett bra alternativ: i ett växthus försöker vi vanligtvis spara utrymme och plantera något på varje bit mark. Men det fungerar inte med meloner – de behöver mycket utrymme och ljus.
Överflödig fukt är också skadligt för melonen. Dess rötter går ner till 1 meters djup och kan hämta vatten från det djupet. Men samtidigt planteras melon vanligtvis i soliga och upphöjda sängar som torkar ut snabbt. Därför kan meloner vattnas om matjorden är mycket torr – detta görs sällan men noggrant och endast med sedimenterat och varmt vatten. Om det finns mycket fukt och vattnet är kallt kan växterna utveckla rotröta.
Det bästa alternativet till vattning är mulch. Täck sängarna med halm eller agrofiber och dessa hjälper till att hålla kvar fukten.
Tre veckor före skörden får melonerna inte vattnas alls – då bildar frukten socker som är avgörande för melonernas sötma. Vid långvariga regn kan man därför täcka över melonerna med en film för att skydda dem mot överflödig fukt.
Övergödning med kväve är ett annat misstag. Att vattna med en infusion av kväverikt ogräs resulterar i accelererad växttillväxt. Men det finns en nackdel: melonblomningen är försenad, så frukten växer smaklös.
För sötma behöver melonen fosfor och kalium, så du kan mata den med en infusion av aska – 1 kopp per 10 liter vatten.
Meloner är viktiga för att nypa. Om detta inte görs kommer buskarna att ha många men små frukter. Huvudstammen kläms efter att 4-5 löv dyker upp på den. Sidoskott – först efter äggstockarnas utseende, och på dem finns också 4-5 löv kvar.
Oftast ”attackeras” melonen av rotröta, mjöldagg, bladmögel, antraknosemjöldagg, bladlöss, vita flygare, majbaggelarver och spinnkvalster. Det rekommenderas därför att behandla meloner varannan vecka med biologiska preparat eller spraya dem med ett folkmedicin – vitlöksinfusion.
För detta ändamål krossas 150 g vitlök (kryddnejlikor) (eller rivs på ett rivjärn, blandas i en mixer eller köttkvarn) och hälls med vatten, lämnas sedan i 2 dagar och silas.
